Nu, efter att ha läst igenom boken Svensk Maffia skulle man kunna tro att jag har blivit paranoid och inte kan köpa varor i butiken utan att tro att stället ska bli rånat. Fast det är verkligen rena motsatsen, det är nästan så att jag känner mig säkrare.
Jag ska försöka förklara. I boken skriver dom om olika gruppers historia, syfte och mentalitet. Grupper som Hells Angels, Bandidos, Original Gansters, Chosen ones, jugoslaviska maffian och massa andra småkickers från betongen.
För att komma till poängen, vad har alla dessa grupper för likhet förutom att vara kriminella?
Jo, även om grupperna startade som uppror mot staten eller mot någon rasgrupp etc är att varenda grupp är beroende av pengar och det är oftast det viktigaste målet i många fall. Detta lugnar på så sätt ner mig, då jag aldrig skulle tänka mig stå i vägen för någon maffia. Jag har dessutom inte mycket pengar som dom skulle tänkas vilja råna.
Förutom att få mig känna mig säkrare så levererar boken mycket mer än det. Jag fann det otroligt intressant att läsa om Hells Angels som första maffian i Sverige. Även att läsa om generella överlevnadstaktiker och alla händelser som har hänt runt om i Sverige har man äntligen fått sig förklarat för vad det egentligen handlade om.
1% begreppet har kanske vissa hört talas om när man snackar om rebeller och motorcykelgäng runt om i Sverige. Men vet ni hur man kom på det? Jo, det är så att det arrangerades en motorcykeltävling i Amerika av The American Motorcyclist Association, en väldigt seriös grupp motorcykelåkare.
POBOB, en rebell grupp på motorcyklar, dök upp och drack sig fulla och blev helt galna i den lilla staden Hollister där tävlingen hölls. Detta fick mycket negativ press i media, och TAMA kommenterade och ursäktade sig för att det alltid ska finnas 1% av alla motorcykelåkare som förstör för dom andra 99%.
Sonny Barger, den första ledaren för Hells Angels var den som kom på att sy fast just detta begrepp, 1%, på sina jackor för att provocera och visa att dom menar allvar mot resten av gängen och befolkningen i Sverige.
Dom lyckades framföra den imagen, efter några år av slit klassades dom som den farligaste organisationen i Sverige.
”När en tvkamera sveper över VIP-platserna syns fotbollproffset Zlatan Ibrahimovic. Men Zlatan är inte den enda kända malmöbon här. En bit från honom sitter en lite kraftig, ganska kort man med mörkt håroch ansat skägg klädd i boots, jeans och skinnväst. Mannen heter Thomas Möller och är fyrtiotre år gammal.”
Thomas Möller är ett levande bevis på att brott lönar sig. Thomas som var Hells Angels ledare i tio år och som var anledningen till att organisationen fick fotfäste i Sverige är en inspiration till dom flesta småkickers som ser upp till denna man som både har makt och pengar.
År 2003 efter tio års styrande trädde Thomas Möller tillbaka till att bli vanlig medlem och åtnjuter idag seniorstatus inom sin organisation.
Man lyckades aldrig fälla malmöbon och nu lever han på en stadig inkomst utan att behöva göra något och eftersom han inte gör några brott själv längre går han inte heller att åtala. Man kan få syn på han ibland runt om i stockholm, i stureplan, åkandes i en Ferrari. Främst säkert för att visa upp han lyckats och ge Hells Angels mer publicitet.
Något intressant med Hells Angels är att dom tidigt in i kriminalitetens bana insåg att media var ett bra sätt för rekrytering och för spridning av budskapen dom hade att framföra, ”jävlas inte med oss”. Så dom skapade en image och var stolta över att få visa upp sina emblem och visa vilka dom tillhörde.
Detta var och är fortfarande en ganska ovanligt beteende då många organisationer försöker vara så mysteriska och okända som möjligt. En stor maffia i Sverige kan vara exempel, Jugoslaviska maffian. Jugoslaviska maffian till skillnad från Hells Angels opererar anonymt. Båda sätt har sina fördelar.
Något jag glömt att nämna som ni kanske undrar över är, hur tjänar oganisationerna sina pengar? Det finns massa brott som frotfarande lönar sig och har gjort det enda sedan den organiserade brottslighetens början. Beskyddning var något väldigt stort på 1990-200 talet och innebär att man tvingar på någon ägare, av en restaurang eller bar t.ex., att betala för ”beskydd” och dom som inte gjorde det var ständigt hotade. På det här sättet fick dom in mycket pengar från olika platser vid speciella tidpunkter och blev på så sätt en aktiv branch med pengar strömmandes in, varje månad. Detta förekommer fortfarande.
En större aktiv bransch med mycket större vinster är droger och alkohol. Skrivs mycket om det i boken och vissa organisationer försöker med hjälp av boken att göra reklam för sina droger. Chosen Ones ledaren säger i boken att hans kokain är det bästa som man kan hitta. Vilket är underligt kan man tänka, är han inte rädd för polisen? Dom fångade han några månader senare och hittade 50 gram kokain i hans lägenhet.
Sanningen är massa brottslingar till skillnad från Möller inte lyckas med sina drömmar, dom blir mördade, dom blir lurade, dom blir tvingade att fly eller skadas för livet och inte lyckas i livet.
Svensk Maffia är en upplysande roman med historier och fakta, exklusiva intervjuer och gängens bakgrund. Får du chansen att läsa denna bok, gör det om inte för nått bara för att känna dig säkrare.
/Boris
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Du skrev att du kände dig säkrare efter att du hade läst boken, men för vem? Menade du storfräsarna eller småkickersna?
För du lär inte vara målet för de "högre satta" men de som fortfarande kämpar för en plats i "gänget" kan korsa din väg.
Det är för mycke fakta och alldeles för lite om handlingen eller om hur boken är uppbyggd. t.ex är den skriven i jag form eller ur en annans människas perspektiv?
Jag vill läsa boken och kommer nog göra det, men tyvär så var du inte till större hjälp för att övertyga mig att läsa den.
Bra jobbat ändå Boris.
Jag gillar att du har gått så djupt om mening med boken men du kunde ha haft en kortfattad handling som skulle ha gett en bättre inblick i boken, gärna i början eftersom man kan få svårt att förstå dina diskussioner om man inte har någon form av bakgrundshistoria.
Jag anser att inlägget är av väldigt bra kvalité och har gjort mig mer intresserad av att läsa boken.
Extremt intressanta reflektioner och åsikter om boken och den undre världen i Sverige. Men eftersom jag är som jag är så måste jag gnälla på något.
Till att börja med vill jag berätta att jag inte har läst boken och har på så sätt ingen aning om bokens upplägg men det känns som att det är mer än faktatext än en bokrecension. Du går in väldigt djupt på vad du tycker om svenska brottslingar i sig men inte så mycket på vad du tyckte om själva boken.
I början av texten nämner du fem olika organisationer med under textens gång så skriver du nästan uteslutande om Hells Angels. Hade varit roligt om du fördjupade dig lite mer om alla organisationer du skriver i början.
Din styckesindelning lämnar lite att önska. Jag tycker att du har varit lite för het på enterknappen. Inget stort minus men det kan vara bra att tänka på i fortsättningen.
Genom hela texten finns det små stavfel och ibland väljer du fel prepositoner. Inte alls något stort fel men det ger texten ett lite mindre "proffsigt" intryck.
Din recension är utan tvekan den bästa texten men når inte riktigt upp till samma klass ur recensionsynpunkt. Jag gillar att du lyckats få en personlig touch och reflekterat utförligt kring allt du läst. Återigen vill jag klargöra att jag inte läst boken och inte vet hur den är upplagd så jag ber om ursäkt om det helt enkelt ska vara en "faktaroman".
Prima jobb i min mening, men jag är osäker på vad andra läsare tycker.
Hej Boris!
Din inledning lockar verkligen till fortsatt läsning - hur ska han lyckas ta sig ur det här, tänker man. Men - som Bravo påpekar - helt säker för dessa grupper kan väl ingen vara? Boken är väl att betrakta som ett längre reportage (skriven av journalist/er?) och kanske som (en del av) sanningen bakom romanen "Snabba cash" (jfr Jannis funderingar). Vilken form föredrar du: fiktionen eller faktatexten?
Skicka en kommentar