"Nana"

Stureplan, en sommarnatt med discodunk. Ut från limousinen glider hon fjäderlätt med sina långa slanka solbrända ben, sitt utsläppta platinblonda hår och med svällande silikonbyst. Hon går förbi den långa krogkön med högdraget förakt, nickar igenkännande åt dörrvakten och gör sin entre. Innanför dörrarna blir hon ett hondjur på jakt, på jakt efter de hungriga, plånbokstjocka männen som vill bidra till hennes leverne och kändisskap i utbyte mot en fysisk kärlek. Hennes stora lycka är när hon lyckas hamna i mittuppslaget i en herrtidning och skvallerpressen. Är detta ett tecken på vår typiska nutids destruktiva sexualitet?


Nej, det kunde lika gärna vara ett utdrag från Emile Zolas bok ”Nana” som där ger en insyn i de rikas liv, deras framgångar, lustar och lyckofulla uppsåt, till deras förödande fall på grund av deras nyckfulla strävan efter livets godheter och dess skönhet, även om denna godhet och skönhet endast är i formen av en vacker kvinna, som egentligen inte söker deras kärlek utan endast snuvar dem på deras pengar och sedan lämnar dem i rännstenen med tomma fickor och krossade hjärtan.

”Nana” är en bok av Emile Zola vars handlingen utspelar sig kring en kvinna vid namnet Nana i den just då modestrålande staden Paris i Frankrike under Andra Kejsardömet med Napoleon III som fransk regim mellan 1852 och 1870. Boken är en fortsättning från boken ”Krogen” men är fristående så den kan läsas utan att behöva läsa den första boken.


Nana är en skådespelerska som spelar upp pjäser av en person som heter Bordenave som driver en teater i staden, hon har ingen talang i varken sång, skådespeleri eller något av dess like men väger upp dessa med sin bländande skönhet, vackra kurvor och sin nakenhet i sin roll som Venus. Bordenave, som hittade hennes ”talang”, uttalar sig med att inte kalla sin teater en teater, utan en bordell.

”- Er teater... började han med flöjtliknande tonfall. Bordenave avbröt honom lugnt: - Säg min bordell.” (sidan 9, Nana)

Det är också flertal roliga och sinnrika uttalanden från denne teaterägare om Nanas ovanliga gåvor så som hennes sångröst.

”- Jag har hört sägas, återtog han då han absolut ville hitta på något att säga, att Nana lär ska ha en förtjusande röst. - Hon! Skrek direktören (Bordenave) och ryckte på axlarna. Smattrar som en ärtbössa!” (sidan 9, Nana)

Hon blir såklart väldigt omtalad och beundrar för sin skönhet av både de höga och låga klasserna i samhället och dinerar med flera bjudna och objudna gäster efter sin första gång på scenen.

Hon får gåvor i form av pengar, godis och mycket annat, hon blir bortskämd och utnyttjar sitt vackra yttre för att skinna de män som söker hennes kärlek, tills de knappt har råd med att betala mat till sin egen mun. Det är då hon lämnar dem för att hitta nästa rika beundrare för att kunna fortsätta sitt eviga lyxliv, hon får männen att gå bankrutt, splittrar familjer eller i värsta fall, får dem att begå självmord, som en av de få hon verkligen älskar George gör, efter att han har förstått att han aldrig skulle kunna leva ihop med henne.

Hon kan jämföras med dagens blondiner på t.ex. Spy bar som söker de rika herrernas blickar och plånböcker , istället för att uppträda på teatern så viker de ut sig i herrtidningar och allt detta för att bli en kändis. Precis som med Nana kommer denna destruktiva sexualitet aldrig att sluta något bra eftersom den aldrig ger en kärlek som är riktad mot den inre personen, alltså aldrig kärlek till vem personen är utan bara hur bra personen ser ut. Ödet kommer att hinna ifatt, för det enda i världen ingen kan fly ifrån är tiden, som kan få den vackraste personen att bli gammal, skrynklig och ful. Det kommer då en tid då varken den rikaste eller den fattigaste vill ha en ful gammal tant, som endast vill ha pengar för en kurtisering och som aldrig kan nå det måttet man kunnat få av någon yngre och vackrare. Med andra ord så är bokens innehåll lika aktuell idag, som för 150 år sedan.

Miljöbeskrivningarna i boken är väldigt detaljerade, ibland på ett mycket utdraget sätt, t.ex. så kan Zola förklara ingående hur en näsduk ser ut, medan rummet kan lämnas utanför beskrivningen, någon enstaka gång beskriver han dock en vacker möbel lika detaljerat såsom näsduken.

Boken var en både rolig och intressant historia med flera långa listor av namn som man aldrig hann lägga på minnet, en rekommendation är att läsa boken så långsamt som möjligt eftersom händelserna är staplade på varandra och det går väldigt fort fram. Den var också sorglig eftersom man fick se många människors liv läggas i ruiner på grund av Nanas skönhet och eviga tråt efter sitt lyxliv.

Jag kan rekommendera att läsa den här boken om man gillar stilfulla böcker med lite halvt skruvade händelser och humor, det enda som boken har till sin nackdel är att den är väldigt, enligt min mening, ihoptrasslad och det är svårt att följa med vem som är vem och vad som är vad.

/Robin