"Män som hatar kvinnor"

Stieg Larsson är en av Sveriges mest framgångsrika författare och hans debutbok ”män som hatar kvinnor” har lästs av 100 000- tals människor och har översatts till ett dussin språk. Det var förstås lite tråkigt är att författaren dog ett år innan första boken släpptes.

Jag har aldrig varit ett stort fan till deckare/kriminalroman just av den anledningen att jag tycker att den genren riktar sig till lite äldre människor. Och att läsa om mord och andra brott har inte varit det mest lockande att läsa om. Men varför läste jag den här boken? Jo, det är så att även jag kan bli övertygad och lockad av att läsa en bok fast det står ”kriminalroman” på framsidan.

Starten av boken är lugn och eftersom boken har 567 sidor är det ingen idé att skynda på inledningen. Det som händer är att en journalist vid namn Mikael Blomqvist Blir dömd för grovt förtal av den rika finansmannen Hans-Erik Wennerström och döms till tre månaders fängelse. För att inte dra med sin tidskrift millennium i fallet beslutar han sig att ta en paus från sitt jobb. I samma veva blir han kontaktad av en framgångsrik affärsman, Henrik Vanger som vill att Mikael ska ta reda på vad som hände hans brorsdotter Harriet för 40 år sedan då hon spårlöst försvann. Mikael tackar motvilligt ja till ärendet och får till sin hjälp en ung tjej, Lisbeth Salander. En strulig och tatuerad tjej men en utmärkt researcher och en av landets främste hackers. Tillsammans gräver de allt djupare i familjen Vangers förflutna och stöter på en blodigare historia än någon kunnat ana.

Efter 70 sidor var jag inte så imponerad men jag kunde se tendensen i boken ganska tydligt, det blev intensivare och mer spännande. När jag kommit över 350 sidor ville jag inte lägga ifrån mig boken och sträckläste slutet. Boken har en del som jag tycker är väldigt viktig när jag läser en bok; spänning, vilket gör att jag inte vill sluta läsa och inget är tråkigare än en händelsefattig bok som man får ”jobba” sig igenom.

När jag började läsa boken hade jag nästan omänskliga förväntningar på boken eftersom jag hade hört så mycket bra om den. Men håller jag med om allt bra som skrivits? Jag har läst böcker som jag tyckt mer om t.ex. Snabba Cash men boken håller absolut toppklass och är bland det bättre jag läst. Vissa händelser var däremot ganska väntade t.ex. att Lisbeth Salander och Mikael Blomqvist hamnar i samma säng vilket jag inte tyckte tillförde det minsta lilla till att föra historien framåt. Men jag tycker att det är ganska vanligt i spänningsromaner t.ex. har jag läst tre Dan Brownböcker och alla har en snygg tjej som förför/förförs av den manlige huvudrollen. Men det jag tycker är bra med boken är just att det är skrivit från Mikaels och Salanders perspektiv för jag tycker att det hela blir lite mer personligt än om allt är skrivit i andra eller tredje person.

Språket är ganska lätt vilket gör de 560 sidorna betydligt lättare att läsa än om det hade varit ett mer avancerat språk. Längden på kapitlen är ganska varierande men det är cirka 25 sidor per kapitel passande för en bok där det är mycket att berätta. Kan förstå att många tycker att 560 sidor är väldigt mycket, det kan jag hålla med om men när du väl kommit igång kommer det att flyta på. Har man väldigt svårt för böcker i allmänhet kommer den här boken inte ge mycket nöje men läser du några böcker om året (eller mer) tycker jag att du ska pröva på den. En sak som kan vara bra att tillägga är att boken är ganska våldsam och lite obehaglig på sina platser men det tycker jag bara gör den ännu mer värd att läsa, läs den och se vad du tycker.

/Daniel