"Ondskan"

”Erik slog honom rakt i magen och satte upp höger knä för att möta ansiktet på väg ner och när rådisen föll till marken satte han sig snabbt över honom och drog hela högerarmen bakåt uppåt för att få tillräcklig kraft när han slog handkanten mot näsryggen”

Boken handlar om Erik Ponti som har växt upp i ett hushåll med hot, slag och barnmisshandel. Erik är ledare för ett ”gäng” i skolan som lånar ut pengar till elever och sedan driver in dem och de som inte kan betala åker på stryk. Efter ett antal bråk blir han förflyttad till ett internat långt ute i Flens skogar. Detta internat heter Stjärnberg. Erik som kom från en hemsk bakgrund med slagsmål, blod och brutna kroppsdelar bestämmer sig för att börja om på nytt. Alltså inga slagsmål eller tjafs för om han bryter mot skolans lagar så blir han relegerad direkt och hans möjlighet till ett bra liv försvinner. Skolan verkar i början vara en drömskola mer fina idrottsplatser, studie möjligheter men det gömmer sig en ondska som kommer att testa Erik under hans 2 år på stjärnberg. Erik blir bästa vän med sin rumskamrat Pierre Tanguay som är den totala motsatsen av vad Erik är. Pierre är en väldig intellektuell person som kommer från en rik familj och han hade inte några som helst problem med skolans lärare och elever. Men eftersom åren gick så blev rådet på skolan mer och mer irriterade på Erik som ”käftade” emot allt dem sa och rådet gav sig på Pierre för att få tag på Erik. Pierre som kämpat vid Eriks sida hela tiden klarade inte av mer och slutade på stjärnberg. När Erik fått höra detta blir han rasande och gör allt för att få sin hämnd.

Jag antar att de flesta som läser den här recensionen har sett filmversionen av boken, men jag kan säga redan nu att den som händer i filmen bara är en liten del av vad man kan läsa i boken. Våldet beskrivs väldigt noggrant med att tänder går sönder och näsben krossas så att blodet sprutar. På Stjärnberg använder man sig av såkallat kamratuppfostran eller pennalism som det också kallas.

Erik som kommer från ett hem där han blivit slagen helt utan anledning och där slagsmål och hot var en del av hans vardag, hade väldigt svårt att acceptera denna lag om att man inte fick slå tillbaka mot högre uppsatta personer på skolan. Till skillnad från filmen så får man i boken en längre bakgrunds historia om vad Erik hade för sig och vad som hände honom innan hans tid på stjärnberg vilket ger läsaren en inblick om hur svårt han verkligen hade det när han försökte behärska sig när den elake ordföranden i elevrådet Silverhielm gjorde hans skolgång svårare och svårare.

Boken Ondskan är till skillnad från filmen mycket mer våldsam och allt som var bra i filmen blir ännu bättre i boken. Alla de detaljrika scenerna då Erik spöar på rådet fick mig att verkligen leva mig in i boken och jag kunde se alla slagsmålsscener framför mig, eller då han iskallt viskar en fras i Silverhielms öra som får honom att frysa till av skräck. Man kan verkligen se dessa scener framför sig och ibland önskade jag att det var jag själv som stod där framför de onda personerna som strax skulle bli märkta för livet.

Erik kunde på ett unikt sätt reta upp folk på, han stod helt stilla och stirrade in i sin fiendes ögon och kastade retande ord och hot mot dem. Han hade med tiden lärt sig att stänga ute smärta så han kunde stå helt stilla medan en ”rådis” slog på honom som om han vore en boxningssäck. När han fick chansen att slå tillbaka så talade han om exakt vad han skulle göra sen gjorde han det. Ett exempel på vad han använde för hot citeras i boken såhär.

”Lyssna nu farsan. Du är ondskan själv och såna som du måste förgöras. Om ungefär en timme kommer du att befinna dig på sankt Görans sjukhus. Du kommer inte att kunna se på något av ögonen. Ditt näsben kommer att vara avslaget på flera ställen.”

Ondskan är en väldigt bra bok enligt mig. Läs boken innan du ser filmen så kommer du verkligen njuta av den. Även fast jag såg filmen innan så tycker jag att boken är väldigt underhållande. Även om du inte gillar våld så är det väldigt spännande om hur Erik kommer att klara av sin tid på Stjärnberg.

Boken kan jag rekommendera starkt pga den spännande och realistiska handlingen. Den är också bra för att man får kunskap om hur det var skolan och i familjerna på 60-talet. Jan Guillou har gjort ett väldigt bra jobb med att skriva den här boken så läs den så fort du kan.

/Robert